Tuesday, October 31, 2006

Behöver man tala mer om kärlek?


Idag fortsätter expressen sin något onyanserade artikelserie om flickor som hamnar på nätet utan sin vilja.
Onyanserat därför att de i sann kvällstidningsanda vräker på allt va det har med ord som PORRSTJÄRNOR på löpsedeln.
Känns lite sådär om man frågar mig.

Men om vi borstar bort lite grann av den svulstiga kvällstidningsjournalistiken så finner något där bakom.
Något som man kanske inte pratar lika mycket om.
Något som man kanske är rädd att prata om för då blir man ju helt plötsligt vuxen.
Då talar man inte längre ungdomarnas språk.
Det jag menar är när pojkvännerna tar kort och sedan lägger ut på nätet när det är slut.

Jo, det pratar man om. Att det händer, men inte lika mycet som man varnar för fula gubbar och att lägga ut visamyckethud-bilder på snyggast.se.

Men det som slog mig på väg till jobbet idag är att behöver vi tala om kärlek mer?
Vad kärlek är.
Hur det känns när man är kär, vad det är att vara i ett förhållande?
Vad är det som krävs av en 14 tjej som är tok-kär i sin pojkvän och som på allvar tror att de kommer vara tillsammans resten av livet?
Är det någon som pratar om det?
Är det någon som faktiskt presenterar ideén för henne att de med största sannolikhet inte kommer vara tillsammans hela livet. Att de kanske till och med inte ens kommer att umgås om låt säga 3 år.
Nu kanske jag är cynisk. Jag vet, men faktum är att vi pratar inte om de här sakerna.

Därför kanske det känns självklart för tjejerna att ställa upp på lite nakenbilder när killen frågar.
Man vill ju vara snäll, ja men då kan ju han alltid titta på mig och längta efter mig och då kommer han inte blir kär i någon annan, och eftersom han aldrig kommer att bli kär i någon annan så behöver jag inte oroa mig för att bilderna ska hamna på nätet. Det skulle ju aldrig han göra mot mig.

När man är i ett förhållande så ska man ALDRIG känna tvång.
Man ska aldrig acceptera att bli pressad in i något som man inte vill.
Ett förhållande baseras på att man respekterar varandra, att man lyssnar till vad den andra vill och inte bara kräver att hon/han ska göra som jag vill.

Så med risk för att verka tråkig säger jag:
Är du under 20 så är sannolikheten stor för att det förhållande du har inte kommer att hålla så många år till.
Gör bara sånt du själv vill.

Kärleken avgörs inte på om du ställer dig framför kameran eller inte. Och om det gör det så är det inte kärlek.
Då är det tvång.

Är jag ute och cyklar?

Monday, October 30, 2006

Mobilstress-Ett experiment



Aftonbladet skriver idag om mobilstress.
Att man helt enkelt kan bli psykiskt sjuk av för mycket mobilanvändande.
Kanske en överdrift, vad vet jag. Men vad jag däremor vet är att (framförallt)ungdomar nästan blir tvingade att vara nåbara hela tiden.
Jag undrar ibland vad det är som gör att att många är uppkoplade på något sätt nästan dygnet runt.

Behöver man det?
Måste jag vara nåbar?

Min syster sover med mobilen påslagen på nattygsbordet bredvid sin säng.
Jag har en kompis som oxå gör det och blir irriterad när hon blir väckt av folk som ringer eller smsar mitt i natten.
Men stäng av mobilen då, säger jag.
Då bara tittar de oförstående på mig.
Både min syster(16 år) och min kompis (28år).
Det kan man ju inte göra. Hur ska jag då veta om någon vill mig något?

Jag stängde förra helgen av min telefon(jag är en sån som bara har en mobil, ingen fast telefoni) en hel dag.
Jag stängde ner internet, och bara var för mig själv.
Man kan se det som ett litet experiment.

Jag blev enormt stressad efter ett par timmar måste jag erkänna.

Tänk om jag hade fått ett sms? Tänk om någon hade postat ett sjukt intressant inlägg på min sida? Tänk om någon villa prata med mig på msn, kanske var en rolig fest som de ville bjuda mig på! Världen kanske går under där ute och här sitter jag och är onåbar!!
Jag vankade av och an i lägenheten och försökte pressa tillbaka paniken som sakta kröp upp längts min rygg.
Det kanske har hänt mina vänner något? Och nu försöker de desperat att få tag i mig! Hon den där tjejjen som fick mitt nummer förra helgen kanske ringer mig och vill ses nu? Min bror kanske försöker skicka mig den där skivan på msn, hur går det med mina bevakningar nu? Det kommer ju bli världens jobb att ta igen allt?

Alla de känslorna och tankarna och den stora vanmakten bara slängde sig över mig. Det var någonstans där som jag ännu mer förstod vilken press många av våra ungdomar lever under.
Jag menar jag är ändå 29 år, har vänner som inte snackar skit om mig, jag vet att de kommer vara mina vänner även om jag inte hör av mig på ett par dagar.
Jag behöver egentligen inte hänga med i snacket om vad som händer och vilka som gör/gjort vad, var och hur.
Jag hade allting avstängt i nästan 7 timmar.
Med darrande händer slog jag sedan igång min mobil och väntade mig en storm av helt sjukt intressanta sms.
Det kom ett, från tele2, som upplyste mig om att min ringupp signal går ut om 5 dagar, och att jag måste sms till ett nummer om jag vill behålla den.
Självklart gjorde jag det.

Annars var det nog inte så mycket mer.
Jo, min bror var lite irriterad, för att han hade faktiskt försökt att skicka den där skivan, men jag var ju inte online.
"Va fan har du gjort!!" Var hans första kommentar när jag loggade in.

Den där tjejjen har fortfarande inte hört av sig.
Tänk om hon försökte ringa när jag hade den avstängd och sen inte provat igen..............Nä, tror inte det.

Tuesday, October 17, 2006

Anonyma sms(igen)

Idag skriver DN en artikel om mobbning via anonyma sms.
Om man tänker på vart ligger ansvaret i sådan här fråga........
En del företag skyller ju alltid ifrån sig vad det än gäller.
Två exempel:
-Det är föräldrarna som ska bestämma om sina barn ska titta på fylle och förnedrinssåpa(läs big brother) anser Kanal 5. Sen att de sände det i repris 200 gånger om dagen har INGET med saken att göra.

-Det är försäljningsställenas ansvar var och hur de placerar våra tidningar, sa en anställd på Slitz för ett tag sedan på frågan om deras tidningar kan öka sexualiseringen i samhället, samt ev bidra till att unga flickor mår sämre och blir mer pressade av ett ouppnåerligt skönhetsideal. Sen att de alltid har bystiga halvnakna tokretuscherade tjejer på omslaget har INGET med saken att göra.

Men vems är ansvaret för att det skickas anonyma sms med hot, kränkningar och förnedrande texter?
Är det operatörernas fel, för att de överhuvudtaget ger människor den möjligheten?
Är det den som skickar det, som naturligtvis "borde veta bättre"?
Eller är det samhällets fel, som inte kan skapa en solidaritet och medkänsla för sin kamrater?

Jens Pettersson, chef för mobilmarknadsföring på tele2/comviq, säger i artikeln:
"- Vi ser ingen nytta med att plocka bort identiteten, jag tror att det snarare används till mobbning och rena hot än till att skoja med kompisar."

En väl genomtänkt förklaring. För det är väl det som det handlar om.
Vad är nyttan av den tjänsten?

3:s presschef Erik Hörnfeldt säger efter att de tagit beslut om att ta bort tjänsten:
"- Den fyller helt enkelt inte någon funktion märker vi efter att ha pratat internt. Det verkar inte som att tjänsten efterfrågas utan mest kan ställa till ofog."

Ibland så KAN man faktiskt påverka!
Det hela började med en debattartikel från friends och Byrån mot diskriminering som ingen ville publicera, då valde istället DN att göra en artikel om det, och snart kanske anonyma sms är ett minne blott.

Sen sätter ju 16åriga Jessica fingret på en viktig sak i sammanhanget, när man pratar om sms alltså:
"- När man skickar ett sms vill man ju att personen kan svara på det och veta vem det är från."

Wednesday, October 11, 2006

Uppkopplad på tåg/Medelålders män på Snyggast.se

Sitter på tåget till sthlm från Växjö.
Självklart uppkopplad.

Igår var jag i Ronneby och föreläste om E-mobbning för människor i skolan.
När vi pratade om saknaden av vuxna på nätet, så kom en deltagare(Micke) tillika pappa med förslaget att han nog skulle gå hem och lägga upp sig själv på Snyggast. Bara för att visa att arenan är öppen för alla.
Det är inte bara tonåriga tjejjer med brösten under hakan som har rätt att vara där.

Och döm om min förvåning när jag dagen efter får höra att han faktiskt gjort det.

Ryktet sa att även Jan Svärdhagen gjort det.
Micke fick min tia, det ska även du få Jan.
Snart ska även min nuna pryda snyggast.

Det är ett viktigt statement att göra detta.
Vi i den vuxna delen ska inte lämna dem ifred.
Snyggast alltså.

Annars är allt som vanligt.
Mycket resande, mycket pratande.
Bra dísskussioner, gripande historier som gör att jag kommer resa ännu mer, prata ännu högre och skriva ännu mer.

Ibland känns det dock som att man blir nån fomr av teknisk konsult, som när jag idag fick i detalj förklara hur man kan bild-googla sig själv.
Jag blir ibland lite förskrämd av hur lite en del vuxna kan om datorer och internet.
"Det är så krångligt" är ett vanligt svepskäl att ta till för att inte lära sig.

Men ärligt talat, ALLA stora communitys och chatt verktyg(tex lunarstorm, MSN) är ju super enkla. Det är ju hela idéen med dem.
De vill ju att så många som möjligt ska vara där och använda det. DÅ kan det inte vara svårt och/eller särskilt komplicerat.
Jag vet inte vad ni tror, men jag tror att Världsherravälde står ganska högt på Microsofts agenda. OM man hårddrar det lite.


Ur mailboxen:
"Varje dag när jag kommer hem från skolan får jag ett sms från en tjej i min klass. Där skriver hon allt som hon tycker jag gjorde fel i skolan under dagen. I skolan är varken hon eller andra taskiga mot mig. Men de där sms:en börjar få mig att tveka. Att tänka tusen gånger innan jag gör nåt. Det är sjukt jobbigt för jag känner hur jag typ börjar bli mobbad. Hur jag inte vågar vara med dom för att om jag gör fel så ser hon det./../ Vad ska jag göra?"

Ja, vad ska hon göra.
Det ledsamma här är ju att det digitala skapar ett sätt att vara i skolan.
Ibland vill man gråta lite.
Bara lite.

Monday, October 09, 2006

Är anonyma SMS ett problem?

De flesta teleoperatörer, förutom comviq faktiskt, har en väldigt lätttiljänglig tjänst som går ut på att du kan dölja avsändaren när du skickar sms och ringer.

Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på den tjänsten förräns förra veckan, då friends öppnade ett nytt kontor i Umeå och hade i sin marknadsförinag att det skickades ut sms till skolledare och press med texten:(ungefär) "Din jävla tjockis, kommer du till skolan så får du stryk".
Avsändaren var kort och gott bara Friends.

Inget nummer, ingenting.

Även fast jag visste att det var ett marknadsföringstrick så blev jag tagen och berörd.
Då tänkte jag just på det där med att dölja sin avsändare.
Varför har man den tjänsten.
Jag vet att en av sveriges diskrimineringsbyråer just nu håller på att kräva tydliga och raka svar från operatörer som tillhandahåller tjänsten.
Varför har ni den, är frågan. Men vad jag hört så dröjer svaren.

Jag tycker att man ska ta bort den tjänsten. Alternativt göra den till ett tillval som man måste betala för.
Jag satt nu precis och lekte med min nya mobil, med Telia abonemang, och jag kunde väldigt enkelt skicka iväg ett anonymt sms som fullständigt skrämde skiten ur min gode vän.
Inte snällt, men det var i undersökande syfte.

Ett av svaren från operatörerna var att företag som skickar ut mass-sms måste kunna dölja sina nummer.
Men jag menar, de skickar väl via servrar, det är nog ingen som sitter och skickar kommersiella mass-sms från sin privata telefon. Eller?

En annan skrämmande sak i den nya friauppgifterpåinternte hysterin är följande siter:
www.upplysning.se och www.inkomst.se
där man mycket enkelt kan ta reda på vad folk tjänar bla.

Lite som www.birthday.se siten, ni vet de som förut inte tog bort folk med skyddad adress.

Det är ju alltid en balansgång det där.
Den fria informationen vs Den personliga integriteten.