Mobilstress-Ett experiment

Aftonbladet skriver idag om mobilstress.
Att man helt enkelt kan bli psykiskt sjuk av för mycket mobilanvändande.
Kanske en överdrift, vad vet jag. Men vad jag däremor vet är att (framförallt)ungdomar nästan blir tvingade att vara nåbara hela tiden.
Jag undrar ibland vad det är som gör att att många är uppkoplade på något sätt nästan dygnet runt.

Behöver man det?
Måste jag vara nåbar?

Min syster sover med mobilen påslagen på nattygsbordet bredvid sin säng.
Jag har en kompis som oxå gör det och blir irriterad när hon blir väckt av folk som ringer eller smsar mitt i natten.
Men stäng av mobilen då, säger jag.
Då bara tittar de oförstående på mig.
Både min syster(16 år) och min kompis (28år).
Det kan man ju inte göra. Hur ska jag då veta om någon vill mig något?

Jag stängde förra helgen av min telefon(jag är en sån som bara har en mobil, ingen fast telefoni) en hel dag.
Jag stängde ner internet, och bara var för mig själv.
Man kan se det som ett litet experiment.

Jag blev enormt stressad efter ett par timmar måste jag erkänna.

Tänk om jag hade fått ett sms? Tänk om någon hade postat ett sjukt intressant inlägg på min sida? Tänk om någon villa prata med mig på msn, kanske var en rolig fest som de ville bjuda mig på! Världen kanske går under där ute och här sitter jag och är onåbar!!
Jag vankade av och an i lägenheten och försökte pressa tillbaka paniken som sakta kröp upp längts min rygg.
Det kanske har hänt mina vänner något? Och nu försöker de desperat att få tag i mig! Hon den där tjejjen som fick mitt nummer förra helgen kanske ringer mig och vill ses nu? Min bror kanske försöker skicka mig den där skivan på msn, hur går det med mina bevakningar nu? Det kommer ju bli världens jobb att ta igen allt?

Alla de känslorna och tankarna och den stora vanmakten bara slängde sig över mig. Det var någonstans där som jag ännu mer förstod vilken press många av våra ungdomar lever under.
Jag menar jag är ändå 29 år, har vänner som inte snackar skit om mig, jag vet att de kommer vara mina vänner även om jag inte hör av mig på ett par dagar.
Jag behöver egentligen inte hänga med i snacket om vad som händer och vilka som gör/gjort vad, var och hur.
Jag hade allting avstängt i nästan 7 timmar.
Med darrande händer slog jag sedan igång min mobil och väntade mig en storm av helt sjukt intressanta sms.
Det kom ett, från tele2, som upplyste mig om att min ringupp signal går ut om 5 dagar, och att jag måste sms till ett nummer om jag vill behålla den.
Självklart gjorde jag det.

Annars var det nog inte så mycket mer.
Jo, min bror var lite irriterad, för att han hade faktiskt försökt att skicka den där skivan, men jag var ju inte online.
"Va fan har du gjort!!" Var hans första kommentar när jag loggade in.

Den där tjejjen har fortfarande inte hört av sig.
Tänk om hon försökte ringa när jag hade den avstängd och sen inte provat igen..............Nä, tror inte det.