Detta är det som jag pratar om.

I aftonbladet idag så berättas om en kille som vill imponera på en tjej innan de ska på date.
Så han mailar en länk till sin hemsida där han har en massa "sexiga" bilder på sig själv.

Han tror ju givetvis att hon ska bli sjukt imponerad och tycka att han är värsta hunken. Men reaktionen bli lite annorlunda.
Hon mailar vidare länken som på ett par dagar sprids till flera tusen.


När man gör saker på nätet så måste man tänka sig för, eftersom spridningen kan gå fort och nå väldigt långt.

En del misstolkar mig och tror att jag vill begränsa folks rätt att skriva dagbok, blogg osv på nätet.
Det vill jag inte. Jag älskar bloggar och har flera stycken själv. Men det som jag med en dåres envishet upprepar är att många av barnen och ungdomarna(och då i viss fall vuxna med) inte har den blekfetaste aning om vart deras saker kan hamna.

Det är där som vi måste utbilda de vuxna så de kan förstå och lära barnen.

Jag ska nu ta en välbehövlig semester och är åter den 1:a juni.
Ses då.

Johanna skriver dagbok+ tankar om bilder

Johanna skriver dagbok på nätet. Hon är medlem på ett community.
Det är väldigt många på hennes skola som är med på det communityt.

Där på hennes sida så skriver hon av sig. Just nu är det väldigt jobbigt hemma, hennes föräldrar bråkar hela tiden och hon vet inte om de ska skiljas.
Det känns inte rätt att prata med kompisarna om det, och inte heller att gå och kancka på hos kuratorn i skolan.
Så då är det bättre att skriva där.
Hon låter dagboken vara tillgänglig för alla på communityt, varför ska man stänga den? Hon vill ju att så många som möjligt ska läsa....eller det är väl vad hon tänker.
Men hon tänker inte ritkigt på vilka som faktiskt läser den.

En dag i skolan så kommer en kille från hennes parallellklass fram, han har två kompisar som står lite längre bak.

"Jaha, så det är du som mår sä jävla dåligt." säger han med ett flin på läpparna.
"Va?" svarar Johanna.
"Jo men det står ju för fan i din dagbok. Du borde ge din morsa en smäll på käften."
Johanna känner tårarna värma bakom ögonen. Har DOM läst min dagbok.
"Du vet det är inte bra att må så där." fortsätter killen, alltjämt flinandes. "Du kan ju bli psykotisk. Gå till kuratorn!"
De andra killarna skrattar.
"Har ni läst min dagbok?" undrar Johanna och försöker att se till så att inte underläppen darrar.
"Såklart. Alla läser ju den! Man tror ju inte att du hade sånna puckoföräldrar. Och du verkar ju inte må sådär dåligt när man ser dig i skolan. Men det är kul att läsa."
Killarna drar vidare. Plötsligt känns det som alla tittar på henne, som att alla vet att hennes föräldrar bråkar och att hon ligger och gråter hela nättern och att hon är hemligt förälskad i Famid.
Hon känner sig helt naken.
Varför läser alla hennes dagbok.

Långsamt lägger hon in sina böcker i sitt skåp, går snabbt mot utgången. Undviker att se folk i ögonen. Det känns som att de kan se rakt in i henne.
Hon måste ut.
När dörrarna slängs upp börjar hon springa. Hon måste hem nu. Radera allt som hon skrivit i dagboken.
Kan hon någonsin gå tillbaka till skolan om alla läst det hon skrivit där?

----------------------------------------------------------------------------------------

Så där kan det vara på en skola.
Jag menar inte att man INTE ska skriva dagbok på nätet, att man inte ska dela med sig om hur man mår.
Men jag tycker man måste veta vad det är man gör. Vill man verkligen att alla ska läsa det man skriver.
Tänker man på det....vilka som läser alltså.
Jag vill inte förbjuda ungdomar att skriva dagböcker och liknande på nätet. Men jag tycker att det är vuxnas plikt att oxå förklara vad som kan hända.
Nä, just det. Många vuxna har ju ännu sämre koll på det är kidsen.


Var på en skola imorse, föreläste för 8:or och 9:or i två omgångar.
Pratade om bilder på nätet. Att innan man lägger ut en bild så ska man fråga sig själv: Vem vill jag visa bilden för.
JAG: "Men om vi tänker så här då. Vill ni att jag ska kunna se bilden?"
Kidsen: "Nej."
JAG: "Vill ni att era lärare ska se den här bilden? "
Kidsen: "Nej."
JAG: "Vill ni att era föräldrar ska se bilden?"
Kidsen: "Nej."
JAG: Okej, då vet vi det, nu har vi något att förhålla oss till. Ni vill inte att jag ska kunna se den, inte era föräldrar, inte lärarna...bra...hur ska vi då göra för att vi ska ordna det. Ja just det, en fråga till: Vill ni att alla på PA(playahead) ska kunna se den?"
Kidsen: "Jaaaaaa!"
JAG: Jaha, så det vill ni. Alla på PA ska kunna se den. Men jag är ju medlem på PA, alltså kommer jag se den. Och era lärare kanske är medlemar där oxå. Hur ska ni kunna göra då? Det blir ju jätte jobbigt. Tänk på: Vilka vill jag visa den för? Se då till att det bara är dom som kan se den. Annars så kan ju kanske jag, lärarna och era föräldrar se den."

Long time

Hej igen,
det var ett tag sedan nu. Det beror lite på lathet och på att jag jobbat oerhört mycket.
Men nu är jag tillbaka.

Fick en intressant disskusion på en kväll med en massa föräldrar för ett tag sedan.
Det var nämligen en pappa som räckte upp handen och sa ungefär så här:
"Men vi har ju mer ansvar i det här än vad vi kanske tror."
"Vad menar du?" undrade jag.
"Jo men det är ju vi som köper grejjerna till barnen. Jag köpte förra veckan en ny mobil till Kristian, min äldsta. Och det var ju det senaste på den. Allt liksom. Men jag fattar ju inget av det där. Jag menar, här ger jag honom en massa saker, men vet inte riktigt vad det är jag ger. Samma sak när vi, efter barnens tjat, skaffade bredband, webbkamera. Jag fattar inget av det. Så då kanske det är lite mitt ansvar oxå. Vi kan inte bara skylla på barnen. Vi är ju med på det."

Tyckte ändå att det var en spännande disskusion som följde efter det. Om hur mycket föräldrar ska ta ansvar för det som man ger sitt barn. Ska man vara mer påläst om datorer och mobiler, eller är det skitsamma?

Jag tycker nog att föräldrarna ska vakna lite i sin slummer. Kolla upp vad det är som händer.

Sen en tanke om mobiler, eller hur man gör med barnens abonnemang. Och nu pratar jag om BARN.
Är det bra att ett barn har en egen mobil med eget abonnemang? Att man kan ringa obegränsat, beställa saker obegränsat via sms?
Jag menar man ger väl barnen vecko/månadspeng. Inte ett kontokort med obegränsad kredit?
Att lära sig hantera pengar och ansvar är väl att hantera en begränsad resurs.

Eller jag vet inte...bara en tanke.