Long time

Hej igen,
det var ett tag sedan nu. Det beror lite på lathet och på att jag jobbat oerhört mycket.
Men nu är jag tillbaka.

Fick en intressant disskusion på en kväll med en massa föräldrar för ett tag sedan.
Det var nämligen en pappa som räckte upp handen och sa ungefär så här:
"Men vi har ju mer ansvar i det här än vad vi kanske tror."
"Vad menar du?" undrade jag.
"Jo men det är ju vi som köper grejjerna till barnen. Jag köpte förra veckan en ny mobil till Kristian, min äldsta. Och det var ju det senaste på den. Allt liksom. Men jag fattar ju inget av det där. Jag menar, här ger jag honom en massa saker, men vet inte riktigt vad det är jag ger. Samma sak när vi, efter barnens tjat, skaffade bredband, webbkamera. Jag fattar inget av det. Så då kanske det är lite mitt ansvar oxå. Vi kan inte bara skylla på barnen. Vi är ju med på det."

Tyckte ändå att det var en spännande disskusion som följde efter det. Om hur mycket föräldrar ska ta ansvar för det som man ger sitt barn. Ska man vara mer påläst om datorer och mobiler, eller är det skitsamma?

Jag tycker nog att föräldrarna ska vakna lite i sin slummer. Kolla upp vad det är som händer.

Sen en tanke om mobiler, eller hur man gör med barnens abonnemang. Och nu pratar jag om BARN.
Är det bra att ett barn har en egen mobil med eget abonnemang? Att man kan ringa obegränsat, beställa saker obegränsat via sms?
Jag menar man ger väl barnen vecko/månadspeng. Inte ett kontokort med obegränsad kredit?
Att lära sig hantera pengar och ansvar är väl att hantera en begränsad resurs.

Eller jag vet inte...bara en tanke.