Skolans beredskap är inte god. Men ska den vara det?

Men bestämmd röst så reste sig en lärare ur sin stol på en av mina föreläsningar.
"Jag tänker inte lyssna mer nu" sa han.
Då ska tilläggas att jag pratade om de vanligaste formerna av E-mobbning och vilka verktyg och arenor som det handlar om. Jag hade inte sagt ett enda ord om vem som bär ansvaret, eller vad jag tycker att skolan och de som jobbar nära ungdomar ska göra.

Men i alla fall.
Han reste sig och skulle inte lyssna mer.
"Okej, men varför då?" undrade jag.
"För att det här är inte vår uppgift. Det här är föräldrarna som ska ta tag i. De måste ju frö fan hålla koll på va deras barn gör på internet."

Sedan lämnade han rummet.
JAg stod kvar med halvöppen mun. Sen vände jag mig mot resten av kollegiet som satt kvar. Och frågade helt enkelt vad dom tyckte.

Det blev en intressant disskussion om var ansvaret ligger.
I princip alla sa att de visste för lite om nätet och vad ungdomarna gör där. Alla hade varit med om att en situation från nätet gett avtryck i skolan(ex bråk, grupperingar, rykten), men inte nog med det. De flesta hade oxå vart med om det mottsatta(särskilt de som själva var föräldrar), att någonting som började i skolan, ett bråk, missförstånd osv hade fortsatt på nätet och eskalerat för att sedan spåra ur i skolan.
Sedan så vänder disskussionen ett tag och talar om hur dåliga föräldrarna är på att se efter sina barn.
"Visst kan det vara så" sa jag " Men hur ska ni här i skolan tänka på saker som händer, har hänt på nätet? Ska ni ta er hand ifrån alla saker som inte har börjat i skolan?"

Tystnade la sig i rummet.