Intensiva veckor och tankar om kommunikation

Nu har jag mer eller mindre varit på resande fot i tre veckor.
Man blir lite sliten och lite snurrig och ibland både dagvill och desorienterad.
Men det väger upp med spännande möten och spännande projekt och engagerade människor.

Träffade på en dramalärare som hade tagit in MSN i deras gestaltande verksamhet.
Både för att spegla barnens vardag, men oxå för att belysa skillnaden mellan talspråket och internet/MSN språket.

MSN språket innehåller ju ofta mängder med förkortningar och en massa smileys som ska göra det lättare för mottagaren att förstå huruvida jag är ironisk eller inte.

Hon hade helt enkelt frågat ett par av sina elever(tror att det var elever på en annan skola) om de kunde tänka sig att spara all sin msn konversation, skriva ut den och ge den till henne.
Hon fick papper efter papper med denna märkliga form av kommunikation. Skriv ut ett par av era MSN-konversationer så märker ni att det ser inte klokt ut(Därmed absolut inte sagt att det är en dålig eller mindre värd form av kommunikation).

Hon avpersonifierade konversationerna och valde ut stycken som eleverna i hennes dramagrupp fick dramatisera.
Och då kom de intressanta frågorna:
-Hur gestaltar man en smiley..eller vilka ord kan man änvända istället.
-Vad gör man av alla förkortningar?
-Hur gör man med alla animationer.....ska man gestalta dem eller säga dem.

Det intressanta var att klassen började själva tänka över hur man pratade med varandra på MSN på ett annat sätt än de gjot tidigare.

Jag är just nu mycket inne på att kolla på olika former av kommunikation, hur, var och varför.

Det är nog där man kan mötas, vuxna och barn/ungdomar i hur man kommunicerar.
Då kan man släppa hela teknikbiten en sekund.
Då kanske fler vuxna vågar vara med i debatten, för de inte känner sig hotade av att få på pälsen av en tonnis om hur man använder sig av en dator.

En del har ju svårt med det där.
Prestigen är viktig.
Jag är vuxen.
Jag vet bäst.

Oftast ja, men långt ifrån alltid.