Intensiva veckor och tankar om kommunikation

Nu har jag mer eller mindre varit på resande fot i tre veckor.
Man blir lite sliten och lite snurrig och ibland både dagvill och desorienterad.
Men det väger upp med spännande möten och spännande projekt och engagerade människor.

Träffade på en dramalärare som hade tagit in MSN i deras gestaltande verksamhet.
Både för att spegla barnens vardag, men oxå för att belysa skillnaden mellan talspråket och internet/MSN språket.

MSN språket innehåller ju ofta mängder med förkortningar och en massa smileys som ska göra det lättare för mottagaren att förstå huruvida jag är ironisk eller inte.

Hon hade helt enkelt frågat ett par av sina elever(tror att det var elever på en annan skola) om de kunde tänka sig att spara all sin msn konversation, skriva ut den och ge den till henne.
Hon fick papper efter papper med denna märkliga form av kommunikation. Skriv ut ett par av era MSN-konversationer så märker ni att det ser inte klokt ut(Därmed absolut inte sagt att det är en dålig eller mindre värd form av kommunikation).

Hon avpersonifierade konversationerna och valde ut stycken som eleverna i hennes dramagrupp fick dramatisera.
Och då kom de intressanta frågorna:
-Hur gestaltar man en smiley..eller vilka ord kan man änvända istället.
-Vad gör man av alla förkortningar?
-Hur gör man med alla animationer.....ska man gestalta dem eller säga dem.

Det intressanta var att klassen började själva tänka över hur man pratade med varandra på MSN på ett annat sätt än de gjot tidigare.

Jag är just nu mycket inne på att kolla på olika former av kommunikation, hur, var och varför.

Det är nog där man kan mötas, vuxna och barn/ungdomar i hur man kommunicerar.
Då kan man släppa hela teknikbiten en sekund.
Då kanske fler vuxna vågar vara med i debatten, för de inte känner sig hotade av att få på pälsen av en tonnis om hur man använder sig av en dator.

En del har ju svårt med det där.
Prestigen är viktig.
Jag är vuxen.
Jag vet bäst.

Oftast ja, men långt ifrån alltid.

Killperspektiv

I föregående inlägg så var det nästan ett uteslutande tjej/flickperspektiv.

Men när man talar om dessa sakerna i skolan(eller varför inte i hemmet) så är det ju viktigt att man talar med killarna oxå.

För vad är det som krävs av killar.
Vad är killarnas förhållande till kärlek.
Blir man pressad av kompisar, av andra filmer, bilder på nätet om vad och hur man ska göra tillsammans med den man är ihop med.

Är det så att man tänker att det är så.
Det ska vara så.

Man ska ta bilder på varandra när man hånglar, har sex eller annat.
Gör alla så, då måste ju jag oxå göra det.

Är jag tillsammans för min egen skull eller för någon annans skull.
Killar har ibland minst en lika stor press på sig som tjejjerna har. Man ska vara den alltid presterande mannen. Som är starkast och som alltid vill ha sex och se på tejjer med stora bröst som är med i en wet t-shirt tävling. Man ska vilja tävla, och helst vinna. Man ska supa mest och bäst och hångla med alla som man kommer åt och så många som möjligt och då gärna fånga det hela på bild.
Någonstans måste vi nyansera det hela.

Men vad har då allt detta med e-mobbning att göra, med utsatthet på nätet att göra, med trakasserier och bilder som försvinner ut i cyberspace och kommer tillbaka i spam-mail.

När man monterar ner det socialaskyddsnätet för ungdomare så får man en effekt.
När man stängde alla fritidgårdarna på 90talet så ökade skadegörelsen och misshandeln med unga inblandade.
Ingen blev särskilt förvånad, förutom politikerna, som istället för att ge ungdomar en meningsfull fritid satsade pengar på fler poliser.
När man monterar ner tex sexualkunskapen i skolan så letar ungdomarna efter upplysning på andra ställen. Och det är kanske inte alltid att dessa ställen är så sunda.
När man tar bort ämnen som livskunskap och andra sk "mjuka ämnen" från högstadiet och gymnasiet så hittar man andra vägar att lära sig hur man ska vara mot varandra.
Tex TV och internet.
Allt på TV och internet är givetvis inte dåligt, men om ingen har lärt en att tolka och värdera informationen man ser så kanske resultatet inte alltid blir så bra.
Om jag hela tiden blir matad med människor som runt omkring mig beter sig på ett speciellt sätt, så kommer jag kanske att vilja vara som de, göra som de och tro att det som dom gör är det rätta sättet att göra saker.


Internet är inget dåligt ställe.
Tvärtom.