Jag blir så ledsen.

Det är nyheten idag i tidningarna om att en 32årig man har sökt kontakt med unga flickor över nätet för att ha sex med dom. Samtidigt som han är bärare av HIV-viruset.

Jag blir även arg för att det finns sådana JÄVLA IDIOTER!
Jag är emot våld i alla dess former, men jag känner mig jävligt sugen på att slåss när jag hör om honom.

Man märker även på detta att skyddet för unga på nätet är väldigt litet. Men jag tycker även att det är tydligt att unga fortfarande inte har riktig koll på att nätet och verkliga livet faktiskt hänger ihop. På riktigt.
Om man visste det bättre, om man hade det i sin beggreppsvärld så skulle sådana här saker inte hända så ofta som det faktiskt verkar göra.

Det handlar inte om att begränsa de ungas tillgång till nätet, men jag tror väldigt mycket det handlar om att på ett tydligt sätt koppla handlingar på nätet till handlingar i det verkliga livet.
En kort liten kurs u konsekvens analys kanske inte vore så dåligt....

Men då måste ju förstås de vuxna veta mer än vad det vet.
Faran med det stora pådraget kring liknande idioter som han idag är ju att skräcken inför nätet blir större hos de vuxna.
Och förtroendet för vuxna på nätet minskar hos de unga.

Män som beter sig som 32åringen är bland de lägst stående varelserna. De förtjänar ingen respekt och aktning från min sida.
Jag avskyr människor som utnyttjar barn. Hoppas hans straff blir kännbart och att han inser vilket svin han är.

Nu är det helg, men jag kan inte riktigt glädjas åt det.

Privat-Personligt-Offentligt-Hemligt

Idag när jag åkte till jobbet så slogs jag igen av ännu en stor klyfta som finns(ibland) mellan vuxna och ungdomar.
Och det är ju det där med om man ska prata i mobil på offentlig plats.

Jag är (oftast) en sån som ber att få ringa upp, om det inte är något extremt viktigt. JAg har ingen lust att berätta om mina eskapader bland främlingar.
Men det intällningen finns oftast inte bland ungdomar. De berättar gladeligen om glädjeämnen och om pinsamheter och om saker som jag absolut intre vill höra.

Men när jag satt där och fick höra en redogörelse för fyllan på en studentskiva, så slog det mig att detta går ju helt i linje med hur de lever sina digitala liv.
Allt till alla hela tiden.

Ju fler som får reda på saker om mig desto bättre.
Ju fler bilder på bilddagboken desto bättre.

Det som fick mig, och flickan som berättade om studentfyllan, att hajja till denna morgon var att det satt en kvinna mitt emot studentskan, som lutade sig fram mot henne när samtalet var över och sa:
-"Du kanske inte ska dricka så mycket nästa gång".

Studenten ryckte till och sa:
-"Vaddå, det har väl inte du med att göra."
Kvinnan: "Nej just det, men nu hade jag inget val. Tänk på det nästa gång du pratar om sånna här saker i tunnelbanan."

Jag satt med gapande mun, det gjorde även studentskan, hon blev även lite generad. Och det såg ut som att hon förstod att hennes privata samtal helt plötsligt var offentligt.

Och det var nog inte det hon hade tänkt sig.

__

Var på semester i nordafrika.

det var mycket trevligt. Men i det landet jag var så fanns det nästan ingen uppkoppling över huvudtaget.
Jag satt där och tänkte på alla problemen som finns på nätet, men även på alla de bra sakerna.

Det som vi bara tar för givet med den enkla kommunikationen finns inte där alls. Det finns ett statligt nät, men nästan inga ungdomar som har tillgång till det.

Vet inte riktigt vad jag skulle komma med detta, men jag hade iaf 2 veckor av total avsaknad av mobil och internet.
Det var spännande.